Äntligen kan jag andas utan att det låter hest.
Mina ben orkar numera röra sig framåt utan att fundera på kärleken som den dyblöta asfalten erbjuder.
Utan dig orkar jag helt enkelt av att låtsas vara glad lite oftare.
Men fan, en natt som denna.
En natt som denna skulle få vem som helst att sakna dig.
En natt där man slukar en vinflaska utan att blinka.
En sömnlös natt rågad med tårar.
En natt där endast de bra minnena av oss har flytvästar.
En natt där ingen annan ställer upp och insikten av att man gett ett helt år åt dig slår en rakt i njuren.
En natt av ens personliga helvete.
Jag svär på mitt iskalla hjärta, en natt som denna skulle få vem som helst att sakna en sån som dig.