Dialektisk BeteendeTerapi – DBT
Det är tre stora bokstäver som ska vara mina vänner i ett halvår framöver.
Det är tre vänner med löften tyngre än vad hela denna holme väger.
Dessa tre bokstäver ska göra mig frisk. De ska bota mig. Göra så att jag aldrig behöver besöka psykiatrin igen.
Men superhjältar finns ju inte tänker jag.
DBT är alltså en slags terapi som riktar sig mot folk med emotionell instabil personlighetsstörning, borderline.
Denna etikett har alltså jag fått.
Jag är en borderline-brud.
Tufft och mysigt ord kanske ni tycker, Borderline-brud.
Men det får mig mest att vilja svälja rostfria spikar utan vatten.
Jaha, men vad i hela friden är borderline då?
Om jag själv får beskriva det skulle jag använda ordet tsunami.
Men nu tänker jag vara så där äckligt politiskt korrekt och klistra in en liten trudelutt från Psykologiguiden.se:
”Det mest påtagliga hos personer med IPS är de dramatiska svängningarna mellan normalt stämningsläge till nedstämdhet och ångest, ibland stegrad till gränspsykotiska upplevelser. Vredesutbrott, dramatiska utspel, provocerande självdestruktivitet och impulshandlingar är vanliga. En ständigt närvarande tomhetskänsla beskrivs av många, liksom svårigheter att behålla en känsla av en stabil identitet. Relationer till andra präglas också av detta.”
Det som förvånar mig med just denna beskrivning av borderline är att det inte nämns något ”positivt”.
Ja, det är sant att jag ibland känner så mycket att jag ångrar min egen födelse. Men ibland känner jag även så mycket att jag vill leva i tusentals år. När jag mår bra, då jävlar mår jag bra. Det är som att jag skulle gå på allt knark i världen så bra som jag kan må. Det är ju bara det att när detta euforiska rus avtar landar inte jag med båda fötterna på jorden. Jag kastas ner till mitten av planeten och simmar för mitt liv i flytande lava. Och om du känner mig vet du att jag inte är proffs på att simma.
Detta är alltså min diagnos.
Det här är det jag lever med.
Och dessa tre bokstäver klädda i versaler, DBT, ska alltså ge mig verktyg för att klara av att andas varje dag.
Denna terapi är till för att lära mig de färdigheter jag behöver för att kunna hantera all skit som kastas min väg, trots att det är inristat ”extra mycket” i min bleka panna.