För varje skällsord han kallar mig,
för varje mening han trycker ner mig med,
för varje gång han får mig att vilja skada mig.
Får han mig även att vilja ligga i hans famn,
får mig även att vilja lyda varje order han spyr ut,
får mig även att vilja skämma ut mig på mina bara knän.
För honom.
Förminska, reducera, nedvärdera och kränka.
Frukost, lunch, mellanmål och middag.
Mina vänner ser honom som inte mer än ett ut utspottat tuggummi,
en påtrampad, kvarglömd stackars billig vante,
ett glas med smutsigt bottenslask.
Så varför är allt jag känner Hubba Bubba, Lovikkavantar och Stallhagen?
Varför har han makten till att dämpa min fantastiska förälskelse?
Varför får hans skitstövel-beteende mig att sakna honom?
Varför låter jag mig påverkas av honom?
Jag vill kunna styra över mitt eget liv,
lyda mina egna kommandon,
älska fritt utan skuldkänslor.
Utan honom.